Någon mer än jag som ibland kan känna sig utanför familjen? Att man ibland inte tillhör familjen? Känner sig som "Femte Hjulet"?

Det gör jag, och jag är trött på det. Jag har min lilla familj, Rasmus och Lars. Och vår hund Emelie och vår katt Zorro. Men jag vill ändå känna mig som en familjen till min mamma och syskon? Jag orkar inte kämpa längre. Orkar inte längre vara en person som jag egentligen inte är. Jag vill kunna få må bra någon gång! Kunna känna mig hemma någonstans. Men det gör jag inte. Inte i dagsläget i alla fall. Har varit lite så fram och tillbaka. Ibland har jag känt mig som en familjen och ibland inte. Är det så det ska vara? Är det så man ska känna titt som tätt?

  Rasmus var så trött så han somnade i fåtöljen. Sötnosen ♥