Jag vaknade av vår väckarklocka, vid namn Rasmus klockan 7 i morse. Jag var relativt pigg då. Jag var på bra humör. Jag gav Rasmus mat, lekte med honom lite och pratade med honom eftersom han var så pigg och glad. Efter ett litet tag så somnade han under babygymmet. 

Jag kände mer och mer, hur dåligt jag började må, och nu är det ingen bra dag alls. Har bara lust att sitta inne och inte göra någonting. Jag orkar inte träffa vänner, jag orkar knappt med mig själv. Jag hoppas dock att dagen fortlöper till det bättre, för så här vill jag inte må. Inte alls.