Nu märker man att det är vår, när man kan ställa ut barnvagnen med en sovande son i på balkongen.  

En sovande son på balkongen.

Visst ser det mysigt ut?    

Fortfarande lika arg, ledsen och besviken. Trodde faktiskt helhjärtat på att det var annorlunda denna gången, men icke. Varför ska jag vara så jävla godtrogen? Naiv? (Vet inte om Naiv är rätt ord i detta sammanhang). Hur kan Du leva med dig själv i vetskapen att du sårat de som stod dig närmast? Hur orkar du se dig själv i spegeln efter det du gjort? Jag hatar dig för det du gjort! Och det kommer ta lång tid att smälta detta sveket! Trodde verkligen det var annorlunda. Men nästa gång, eller nej vänta, det blir ingen NÄSTA gång. För Du har sumpat din sista chans! Så mycket betydde man för dig! Åh jag är så arg, ledsen och besviken så jag kokar inombords och skakar som ett asplöv!