Jag erkänner. Jag mår inte bra. Jag har visat mig stark, positiv och glad och visat mig stark för Rasmus skull. Jag har kämpat för Rasmus, när han låg inne på Neo. Men verkligheten har hunnit ikapp mig. På utsidan kan jag visa mig vara glad, positiv och stark. Men inuti är det rena kaoset!

Jag ville verkligen lämma detta livet. Jag hade bestämt mig. Men så hörde vänner av sig till mig, vänner som jag inte trodde jag hade och som jag inte trodde brydde sig så mycket om mig. Dem pratade med mig. Till en början var jag "svårövertalad", om man nu kan uttrycka det så. Under dagen som varit så har jag funderat väldigt mycket. Och jag har kommit fram till att jag måste ta tag i det här. Om inte för min egen skull, så för Rasmus och Lars skull. Jag vill inte att det ska brista. Men det höll det verkligen på att göra idag. Jag hade förberett allting. Planerat i mitt huvud.

Det första jag ska göra imorgon, är att ta kontakt med en psykolog, så att jag kan få pratat av mig. Jag hade en nära vän till mig här idag, och hon och jag pratade en hel del. Vi kom fram till att det hela bottnade i allt det som jag upplevt i barndomen och i vuxna livet, innan Lars kom med i bilden. Jag har aldrig fått prata av mig med en psykolog eller liknande, för jag har skämts. Skämts för att jag mått dåligt, skämts för att jag inte vågat visa hur jag egentligen mår. Skämts för att jag har visat mig starkar än vad jag egentligen är.

Jag måste verkligen ta tag i det här, för gör jag inte det i tid, så kan allting jag har, gå förlorat. Jag kan förlora min son, jag kan förlora min sambo. Och det vill jag verkligen inte, för dem är den dyrbaraste skatten jag har.

Tack än en gång för er som fick mig på andra tankar och tack för att ni visade att ni brydde er och att ni fanns där!   Jag ber 100000000 gånger om ursäkt för att jag gjorde er rädda och oroliga. Jag ska försöka att visa mer hur jag egentligen mår. Inte måla upp en fasad som jag gjort nu under en lång period.

Jag ska nu sova, för jag har ju en son att ta hand om. Han sover just nu, men håller på att vakna till. Det är dags för mat och blöjbyte. Men den första matningen tar Lars, min älskde sambo!