Direktlänk till inlägg 27 januari 2011
Dessa känslor gnager i mig varje dag. Värst är det på kvällar och nätter. Ibland märks det tydligt på mig, dessa känslor. Men inte ofta.
Utåt visar jag mig starkt och alltid med ett leende på läpparna.
Vill/vågar inte visa hur jag egentligen mår. Rädslan att bli lämnad ensam kvar, om jag visar eller berättar, är alldeles för stark.
Ingen vill ha någon vid sin sida som mår dåligt hela tiden.
Vissa dagar är värre än andra.
För att vara en så bra sambo, vän och mamma som möjligt, måste man må bra i sig själv. Och det gör inte jag. Vilket enkelt resluterar i att jag inte är en bra sambo, vän eller mamma.
Jag vill så gärna kunna säga till de som frågar mig hur jag mår, att jag mår bra - och mena det.
Nu säger jag som standardsvar att jag mår bra när någon frågar. Just för att jag inte vill lägga mitt mående eller problem på någon annan.
Det är mig det är fel på och det är mitt ansvar att göra något åt det. Ingen annan!
Det är de känslorna jag vill känna. Och det är min plikt och mitt ansvar som sambo, vän och mamma att det blir så. Ingen annans!
Tjena, Therese här.. haha nej det är det inte. Detta är en liten kapning av hennes blogg. Denna bloggen ska inte användas mera. utan jag hänvisar till www.barbapappafantasten.blogspot.com Där kommer Therese i fortsättningen skriva om sitt...
Det är ca 3 månader kvar tills jag ska stå framför vigselförättaren och säga Ja till min blivande man. Och kan ni tänka er, jag börjar redan bli nervös. Det är många som kommer och sitta där och titta på. Jag som har "scenskräck". Hur ska detta gå? ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|