Jag erkänner. Jag mår inte bra. Jag har visat mig stark, positiv och glad och visat mig stark för Rasmus skull. Jag har kämpat för Rasmus, när han låg inne på Neo. Men verkligheten har hunnit ikapp mig. På utsidan kan jag visa mig vara glad, positiv och stark. Men inuti är det rena kaoset!

Jag ville verkligen lämma detta livet. Jag hade bestämt mig. Men så hörde vänner av sig till mig, vänner som jag inte trodde jag hade och som jag inte trodde brydde sig så mycket om mig. Dem pratade med mig. Till en början var jag "svårövertalad", om man nu kan uttrycka det så. Under dagen som varit så har jag funderat väldigt mycket. Och jag har kommit fram till att jag måste ta tag i det här. Om inte för min egen skull, så för Rasmus och Lars skull. Jag vill inte att det ska brista. Men det höll det verkligen på att göra idag. Jag hade förberett allting. Planerat i mitt huvud.

Det första jag ska göra imorgon, är att ta kontakt med en psykolog, så att jag kan få pratat av mig. Jag hade en nära vän till mig här idag, och hon och jag pratade en hel del. Vi kom fram till att det hela bottnade i allt det som jag upplevt i barndomen och i vuxna livet, innan Lars kom med i bilden. Jag har aldrig fått prata av mig med en psykolog eller liknande, för jag har skämts. Skämts för att jag mått dåligt, skämts för att jag inte vågat visa hur jag egentligen mår. Skämts för att jag har visat mig starkar än vad jag egentligen är.

Jag måste verkligen ta tag i det här, för gör jag inte det i tid, så kan allting jag har, gå förlorat. Jag kan förlora min son, jag kan förlora min sambo. Och det vill jag verkligen inte, för dem är den dyrbaraste skatten jag har.

Tack än en gång för er som fick mig på andra tankar och tack för att ni visade att ni brydde er och att ni fanns där!   Jag ber 100000000 gånger om ursäkt för att jag gjorde er rädda och oroliga. Jag ska försöka att visa mer hur jag egentligen mår. Inte måla upp en fasad som jag gjort nu under en lång period.

Jag ska nu sova, för jag har ju en son att ta hand om. Han sover just nu, men håller på att vakna till. Det är dags för mat och blöjbyte. Men den första matningen tar Lars, min älskde sambo!   

 

Natalie

14 januari 2011 08:52

Gumman det är ju klart att man vissar sig stark för sin lilla ängels skull. Vem gör inte det? Jag vissar mig stark för Melvins skull alla dom gånger jag fått legat inne på sjukhuset och gråttit mig till söms när jag väl är hemma igen och han då inte kan höra mig! Jag har känt mig som en värdelös mamma som inte vet vad som är fel på honom och så, men nu den 2 februari ska vi till sjukhuset och rönka hans njurar och se hur det står till. men gumman, jag finns här om du behöver prata av dig lite. kramar Natalie

 

Marre

14 januari 2011 10:30

Gumman du är en stark person det vet vi alla men att försöka visa det så intensivt som du har gjort har lett till att du mår ännu sämre inombords. Jag hoppas verkligen du får prata med en psykolog. Det är inget att skämas över att man pratar med en utomstående som inte alls känner dig. Många tycker det är lättare och vissa tycker det är jobbigt. Jag är en av dem som kan prata av mig till en psykolog mer än till mina vänner. Så jag hoppas verkligen du får ut något av det så att du kan mår bra. Visst mår du bra menar att du är lycklig med din son och sambo men du måste kunna må ännu bättre inombords.. Du är som mig visar dig stark hela tiden tills locket på bägaren går av sen spricker det och då blir man så ledsen och deprimmerad och vill det ena och det andra. Jag förstår hur du mår. Men kanske inte fullt ut. Men du är verkligen inte en värdelös mamma. Du är en underbar mamma du har velat ha barn sen jag vet inte när och nu har du världens sötaste son som verkligen kämpade med dig och Lars.

Du klarar detta gumman.

Och det är verkligen bra att du ber om ursäkt för du har många som stöttar och älskar dig <3

Jag kanske inte är den bra vän som finns där efter allt vi har gått igenom men jag försöker ialla fall visa att jag verkligen bryr mig om dig och vill ej du skall må dåligt.

Som jag sa du vet vart jag finns om du behöver någon.

Jag älskar dig gumman <3

Puss och Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Therese här.. haha nej det är det inte.   Detta är en liten kapning av hennes blogg. Denna bloggen ska inte användas mera. utan jag hänvisar till www.barbapappafantasten.blogspot.com   Där kommer Therese i fortsättningen skriva om sitt...

Världens Underbaraste Therese!   Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. =). Men tack för att du finns gumman är verkligen glad för din skull tanke på allt som händer att du har Rasmus och Lars snart dax för giftemål. Är stolt över dig så det ...

  1 år och 9 månader mellan mig och älsklingen idag! Det är EXAKT 3 månader och 2 dagar kvar till vi ska stå framför vigselförättaren och säga "Ja" till varandra!   Jag älskar dig!        "Jag är en cool kille med mat i hela ansiktet och ner p...

Det är ca 3 månader kvar tills jag ska stå framför vigselförättaren och säga Ja till min blivande man. Och kan ni tänka er,  jag börjar redan bli nervös. Det är många som kommer och sitta där och titta på. Jag som har "scenskräck". Hur ska detta gå? ...

Jag hade tänkt att jag skulle visa två bilder på Rasmus. En från när han var nyfödd och en från idag. När jag tittar på Rasmus idag, så kan jag inte förstå att han varit så liten som ett litet smörpaket. Det är för mig ofattbart. Är bara så glad att ...